Ovanliga dagar
Egentligen skulle detta inlägg publicerats igår, den 29 februari, som nu fått ett nytt namn, "den ovanliga dagen". Förr i tiden brukade man säga att skottårsdagen var den dag då man fick chansen att fria, och var man inte tillräckligt snabb och modig fick man vänta ytterligare fyra år. Hörde att denna enda extra dag ökade den nationella ekonomin, med någon miljard och att som månadsanställd kunde man inte se någon skillnad på löningen, vilket däremot timanställda gjorde.
I år har den 29 februari fått ännu en utnämning som "Den speciella diagnosens dag". Det har blivit en dag för alla dessa människor som lider av en mycket ovanlig och oftast mycket svår sjukdom, en dag just för dessa bortglömda, som kanske är en av 100000 tusen eller en på miljonen. De flesta av dessa mycket ovanliga sjukdomar är dessutom obotliga, kanske inte dödliga men som ger upphov till ett livslångt lidande och där dagens medicin inte kan erbjuda annat än symtomlindring i bästa fall. Många av dess svåra sjukdomar är autoimmuna, dvs, kroppens eget försvar börjar angripa kroppen själv.
Har en vän, som skall hedras för sin tapperhet just denna dag. Den mycket ovanliga hudsjukdomen, Erytromegali drabbar en på miljonen. Hennes fötter och underben är ansatta av kraftig rodnad, svåra smärtor och svullnader, så svåra att det hindrar henne att kunna gå mer än några få steg. Att hitta lämpliga skor är inte lätt. Men tack vare hennes hjälpsamma make och permobilen eller "moppen" som hon kallar den, kommer hon ut i världen. Visst är det lite krångligare och visst har hon fått avstå det som vi tar för givet, att kunna röra sig fritt och gå dit man vill, men jag vet ingen annan som trots svårigheten ser varje möjlighet och tar var på den. Så nästa gång, år 2020, kommer denna dag att var utmärkt i vår almenacka precis som kanelbullens dag.
Vi svenskar behöver dessa insprängda dagar att få fira. Kanske det beror på att vi söker tillfällen att förgylla vår dagar under den mörka årstiden. Redan på hösten startar vi med "kanelbullens dag", den så speciella svenska bullen, kanske i väntan på den riktiga godingen, "semlan", som egentligen inte borde skyltas med förrän 6 veckor före påsk. Men som vi alla vet, tjuvstartar bagerierna redan i januari med vår käraste bulle, till och med att man kan hitta dom redan före jul, och vem kan stå emot denna frestelse. Att mitt i den hektiska julhandeln, kunna sjunka ner i en stol på Café Charm och njuta semlan med en kopp kaffe. Trots alla sockervarningar kan jag inte avstå från denna, den läckraste bullen.
Så var det hur den skall smaka och ätas. Varje bageri har sina speciella semlor och jag tror nog att vi alla vill ha den där fluffiga med en ordentlig stor mjuk mandelmassa fyllning, rejält med vispad grädde och ett runt eller trekantigt lock fyllt med florssocker.
Hetväggen är det andra kära namnet på det svenskaste av svenska bakverket, men det är inte många ställen som servrar den med varm mjölk i djuptallrik, utan det får bli hemma. Personligen tycker jag nog allra bäst om att den serveras på det viset. Semlan som suger åt sig varma mjölken, mandelmassan som mjuknar ytterligare och grädden som ligger över alltihopa.
Vi är mitt i fastan och semmeltiden. Fast nog är vi svenskar lite tvärs emot. Egentligen innebär fasta att avstå, från mat och dryck, och vi gör ju motsatsen, stoppar i oss en eller flera semlor proppfyllda med kalorier och kolhydrater och inte bara på tisdagar. Men visst är det en god tradition i dubbel bemärkelse. I mörkret och kylan behöver vi både sött och fett. Det hälsosamma livet får vänta till efter påsk.