miman.blogg.se

Jag ställer två frågor. Den första gäller gårdagens inlägg om den smalnande åsiktskorridoren, som medför en uppdelning av svenska folkets åsikter. Det här är ingen ny företeelse, utan egentligen en välprövad väg för den politiska makten att stoppa in ett lands medborgare i ett fack, där slutligen ingen kritik får framföras utan bestraffning. Den allra viktigaste pelaren i ett demokratiskt system börjar vittra ner, yttrandefriheten. Det är ingen överdrift att Sverige nu är på väg att förlora  den viktigaste delen i det demokratiskt samhället. När det här händer måste det finnas en eller flera bakomliggande orsaker, som nog vi flesta kan enas omkring, Nermonteringen av den svenska välfärden. De som inte håller med om det, tillhör troligen  en högre samhällsklass, där välfärdsproblemet inte har någon större inverkan på deras liv, då denna ekonomiskt trygga grupp kan göra sina egna val, när det gäller sjukvård, skola, åldringsvård och alla andra samhällsfunktioner. Denna välsituerade klass blir för den politiska eliten  det starkaste vapnet mot alla som ställer sig kritiska mot de fattade politiska besluten.

Hitlers propaganda ministerium använde sig av flera sådana knep, i syfte att tysta kritiska röster. Den välkända lilla knappen att fästa på rock slaget eller kragen blev den tydliga markeringen att man som medborgare tyckte likadant som diktatorn. De som inte köpt och fäst detta lilla attribut på sin krage, signalerade sin kritiska hållning mot det tyska riket och blev precis som man förutspått utsatt för avsky och slutligen angiveri.

Det var den övre medelklassen som blev den värsta mobben, den grupp som hade råd att vara helt lojal mot diktatorn.

Första steget mot ett diktaturstyre är att ta kontroll över media och kulturlivet. Förra veckan såg vi hur Turkiets regering släckte  ner oppositionens dagstidning, så från och med nu finns enbart regeringsstyrd media.

Media, tidningar radio och tv räknas alltjämt som de viktigaste informationskällorna och borde i Sverige vara neutrala och objektiva i sitt nyhetsflöde. Det kan man idag starkt ifrågasätta, när vi nu har tillgång till andra informationskällor som ger annan upplysning.

Den politiska Eliten går idag i armkrok med den kulturella Eliten, denna maktgruppering har ingen kontakt med den lägre breda liggande underklassen. Skulle man ha haft det, hade man inte stigmatiserat dessa människor, det är just i denna grupp som kritiska röster stiger mot den misslyckade politik som nuvarande och förra regeringen åstadkommit. Kritiken är tydlig, "sätt stopp för invandringen nu", det betyder inte att man skulle vara islamofob eller främlingsfientlig.

Det betyder;  min pension räcker inte, jag har inget arbete, jag har ingenstans att bo, jag har inte kunnat klara skolan, jag känner utanförskap, jag har inte råd att gå till tandläkaren, jag lider av psykisk ohälsa och får ingen hjälp, jag får undermålig mat av socialtjänsten, jag får ligga i kissblöja och får smärtsamma liggsår, jag har inte råd att betala min hyra, jag reser aldrig någonstans, vi åker aldrig på semester, jag känner mig otrygg. 

Denna lista kan göras oändligt lång.

Vad är det som denna stora underklass försöker uttrycka när den, med okvädesord spyr ut sin vrede mot inströmmande främlingar.

Svaret är så enkelt. Ni, som vi valt, har svikit oss.

Hur känns det när våra politiker står och lovar dessa nyanlända, bostad, arbete, sjukvård, skola, utbildning, när man själv stått på arbetsförmedlingens och bostadsförmedlingens väntelista i åratal och att man tvingas leva på existensminimum med en usel F-kasseersättning. 

Den s.k. kultureliten med sina fina galor, nyskrivna patetiska snyftvisor, en miljöminister som gråter i direktsändning, tv-kändisars brandtal, unga vänsterradikaler som plötsligt upptäckt att det finns människor i nöd, detta är hycklarnas  politisk propaganda, i syfte att stävja all opposition.

Att denna elitistiska kulturelit inte insett  att det finns ett lidande och misär, mitt framför den egna dörren, avslöjar deras påklistrade skenengagemang. Men som Aschberg, nu kan han stå upp och ta emot överklassens och de styrandes hyllningar. Tror ni på fullaste allvar att han överhuvudtaget menade ett enda ord. Skulle han öppna dörren till sitt fina residens för någon av de nyanlända. Hyckleriet har tagit form i de välklädda och vältaliga ekonomiskt välbärgade överklassen. De liknar faktiskt de tyska damerna från slutet av 30-taletmed sin fina knapp på pälskragen, som inte drog sig för att ange de knapplösa.

För dessa okunniga aningslös, när båten är full, skall man fylla på med ännu flera tills man sjunker. Vad ha man då vunnit? Nu säger vissa att Sverige är ett rikt land. Sverige har rika, många väldigt rika, men Sverige har också en annan grupp som är mycket större. Vi står idag inför den största ekonomiska nationella utmaningen någonsin efter andra världskriget.