samhällets svaga
Jag är trött. Informationsflödet av dagshändelserna tär. Vi skall engagera oss, öppna våra stora varma svenska armar, och låssas. medan Moder Svea blir allt magrare. Ojämlikheten ökar, klasskillnaderna ökar, den politiskt korrekta medel och överklassen skoderar och vill överglänsa varandra med generösa insamlingsgalor till den "mest utsatta gruppen" i vårt samhälle, invandrarna.
NU vaknar denna välbärgade medel och överklass som blundat, som inte velat låta sig besväras av de svaga, socialt utstötta, de som samhället placerat i marginalen, de stigmatiserade, de som inte klarat av de orimliga samhällskraven, de bostadlösa, de arbetslösa, de som drogas ner av psykiatrin istället för att erbjudas psykologisk rehabilitering, de som bär på djupa sår från mångårig mobbning och som till slut ser som sin enda utväg-självmordet, de som stött sina huvuden blodiga i försäkringskassans korridorer, de som tvingats gå förnedringens trappa på socialkontoren. Nu har denna grupp av svenska medborgare degraderats ytterligare, när regelverken stramas ut. Jag blir så trött
Denna kvinna berättar, jag som kämpat i 8 år, vi kan säga väntat på sitt uppehållstillstånd, trots att hon är född svensk, jag förblöder. Hur många gånger orkar en människa mötas av en dörr som slås igen mitt framför näsan. Denna gång var det CSN. Pluggar på halvfart och är halvt sjukskriven.
Moment 22. Söker nu genom CSN 25% tillägg av studiemedel, då hon är halvt sjukskriven. Lever på 5000 kronor månaden, hyra, mat, mediciner, läkarbesök, resor, internet-och mobilkostnad, studielitteratur, vilket inte går ihop. Men samhället då, tänker vi, Nej, socialförvaltningen sätter fram stopptecknet. Om du pluggar har du inte rätt till ekonomiskt bistånd, inte ens halvt. Om du skall få bistånd måste du sluta dina studier och sjukskriva dig på heltid. Så ser det ut, vårt fina samhälle som det så vackert sägs, skall hjälpa individer som pga. vissa funktionsnedsättningar inte klarar av heltidsstudier eller heltidsarbete, uppfyller inte sina utlovade löften. Hinder i en inhuman lagstiftning, slår mot en av samhällets svaga grupper.
Tre år tillbaka upprepades samma mönster. Den gången var det försäkringskassan som avslog aktivitetsersättning, med orden " om du slutar på folkhögskolan och kommer till Stockholm får du din aktivitetsersättning". Klarade inte av Stockholmsstressen och började på folkhögskola på Öland. En lugn och avstressande miljö och som gav många nya vänner. Trots fem 5 tunga intyg från sin läkare, blev det avslag. Sedan påbörjades en tidskrävande överklagningsprocess till flera instanser, men utan resultat.
Några år före detta var det socialkontoret i Hägersten som "stal" en månadsersättning, trots att alla intyg och papper fanns, (vilket så här senare visat sig att läkarens intyg försvunnit). Även då gjordes överklagan, men det blev avslag.
Betänk nu att en månadsersättning på dryga 7000 kronor är livsviktig, då det inte finns andra inkomster och inget sparat, då ett boendestöd skall gå jämt upp varje månad.
Kan man leva på 5000 kronor i månaden?. Det blir inga utsvävningar, ingen shopping, inga krogbesök, inget vanligt liv som andra unga människor lever. Ett stor uppoffring, en 8-årig lång förlust av ungdomsåren. Jag upplever och ser att samhället straffar ut de svaga ofta känsliga individerna, De som egentligen bär på de viktigaste kvaliteterna på att vara människa, förmågan till Empati,
Och allt började i skolan, i en skola som inte ville se vad som skedde och som pågick i 9 år. Mobbning är ett av de allvarligaste brotten, då det sätter djupa spår i personligheten, och blir en tung börda upp i vuxenåldern.
Så blev det avslag igen för tredje gången. Alla som varit och är inne i samhällets ekorrhjul, vet hur många timmar, skrivna papper med övertydliga formuleringar, samtal till olika institutioner för att få de rätta intygen som skall förklara, bevisa, hur situationen förhåller sig, alla ni vet hur detta stjäl energi och kraft som egentligen borde läggas på viktigare ting och vid varje avslag växer missmodet.