En fråga
Vad ligger på agendan idag. Faktiskt en fråga
Varför ser många svenskar med förakt på de utövande kristna men inte på utövande muslimer och judar i Sverige. Jag skulle vilja ha ett uppriktigt svar på den frågan.
I det sekulariserade Sverige där stat och kyrka gått sin egen väg, vilket jag tycker är bra, kan man som kristen bli ansedd som inskränkt och intolerant, men däremot hör man sällan några kommentarer om muslimska och judiska trosutövare. Det är faktiskt så att många kristna människor ses med ett förakt. Som den kristen och mkt radikala person som jag är, får jag ibland frågan om jag läser bibeln. De personer som uppfattar mig som vänsterradikal har i detta ögonblick svårt att förstå att jag har en kristen livåskådning. För mig finns det ingen motsättning mellan den min politiska tillhörighet och min kristna tro. Tvärtom, för mig är just dessa två helt förenbara.
Inom vänstern fortlever Carl Marx ide, som en devis,att religionen är ett opium för folket. På hans tid var det sannolikt en sanning, då kyrkan, överklassens väktare, utövade sin makt med stor myndighet och hotade med helvetets alla fasor. Att råda över människans själ var det starkaste vapnet mot outbildade människor, som kanske inte ens kunde läsa sin bibel. Det var ett överlägset maktredskap för att hålla människorna kvar i sin fattigdom och misär, att inte ifrågasätta den av Gud utnämnda konungen och hans hov och likaledes inte opponera sig mot den rådande överklassen.
Men historien förändras. Kyrkan förlorade allt mer av sin makt, bortsett den Katolska. Med skiljsmässan mellan stat och kyrka i vårt land, har kyrkan genomgått en långsam förändring till det som den egentligen från första början var tänkt att vara, en fristad för längtande själar.
Om vi alla tog det kristna budskapet på fullaste allvar skulle de stora klassklyftorna i samhället upphöra. Alla skulle vara lika mycket värda. Jesus var mycket tydlig i denna fråga, och inte bara den materiella fördelningen utan det gällde kanske ännu mer vår moraliska syn på andra människor och på oss själva. För att överhuvudtaget kunna nå detta Utopia skulle människorna på djupet inlemmas i kärlekens budskap, men som han sa " du kan inte tjäna två gudar samtidigt du måste välja Mammon eller Gud". Det här är pudels kärna. Orsaken till att människan valt Mammon som sin gud är så komplex att det skulle kunna skrivas en 1000-sidig avhandling om varför den breda vägen är så lockande.
Den universella Lagen, Tio Guds Budord, börjar med " Du skall inga andra gudar hava jämte mig". Då Gud är den stora Visheten, gav han budet till människan som en hjälp på hennes vandring, men hjälpte det?
Mammon har blivit den stora avguden. Ur denna svulst växer allt som ger makt och mera rikedom, skoningslös är Mammon, girigheten följer i dess spår, avundsjukan och frosseriet, den skyr inga medel, den är det stora Egot, den är motsatsen till medkänsla och kärlek, den är motsatsen till Gud.
Vi lever i ett fritt land, med många friheter, som vi tror skall finnas där för evigt. Men som med allt sker förändringar i vårt samhälle som mycket lätt kan grumla det vi tar för givet. Jag tycker mig ana en smygande konservatism. Vad är det som skall konserveras och vilka vill göra det. I det alltmer växande klassamhället följer missnöje och rädslor. Eliten och överklassen vill befästa sin maktställning och medlen är många. Den breda men ekonomiskt svaga och maktlösa underklassen söker sina slagfält för att bemästra sina frustrationer. Svaga slåss nu mot svaga och andra ser på.
Jag väntar på boken jag beställt, om hur de elitistiska makthavarna har fört sina samtal i hemliga rum.
Kanske jag bättre kan förstå hur vi som välkänt välfärdsland kunde hamna här
Gods Blessings