miman.blogg.se

Var befinner jag mig egentligen, ibland får jag en otäcks känsla att vi alla sitter fast i ett matrixvärld. Allt sker så snabbt just nu, världen störtar sig in i mitt kök, där min dator står, med uppslagen bildskärm. Månaden går mot sitt slut och högen med räkningar skall betalas. Deklarationen papperen fyller hela köksbordet med uppgifter, alla kvitton, reseräkningar och den färdigskrivna blanketten från skatteverket. Jag söker på skatteverkets sidor efter en speciell blankett, där jag kan göra en skattereduktion. Den var lite svår att finna igen,blanketten KU 65. Som givare har vi rätt till skatteavdrag för gåvor till de organisationer som är godkända av skatteverket, Hoppets stjärna tillhör en av dessa. Men från och med i år upphör dessa gåvor att vara skattereducerande. Det låter tråkigt men inte för att man tänker på det när man skänker en slant till behövande, faktiskt enda gången är just den dagen när man febrilt letar efter sånt som kan minska sin egen skatt, Man vill ju inte bli återbetalningsskyldig utan helst få den där lilla goda överraskningen i början av december. Trots dessa ändrade skatteregler så är behoven lika stora som alltid och varje liten skärv kan göra en stor förändring där ute i världen. Jag har inte varit ut på hela dagen, hundarna har haft det tråkigt i hundgården, Det har varit snabbrastning mellan skurarna, och nu på kvällen har himlen öppnat alla sina fördämningar Min gårdsplan är fylld med ordentligt stora pölar. Jag hör smattrandet mot plåttaket och skvalandet i hängrännorna, ser att jag glömt att rensa bort löv och barr, då det rinner över. Har gjort ett stort misstag som kommer att kosta mig stör möda och ryggvärk. Jag beställde ved av en granne, han föreslog tio kubik, men hur mycket är det, hur stor hög blir det. Han svarade , ungefär som jordhögen. Det blir bra tänkte jag och vi gjorde en överenskommelse. Men tio kubik var då alldeles för mycket för min lilla vedbod. Nu ligger den ute i hällregnet och blir ännu blötare. Veden måste dessutom klyvas, tursamt nog fick jag en gammal eldriven ved klyv förra sommaren av en granne, och dessutom är jag rätt duktig att klyva med yxa, vilket faktiskt är en bra sysselsättning och träning. Att hugga ved är avkopplande, kan nog jämföras med de som joggar, men är lagom koncentrerad och samtidigt skingras alla andra besvärande tankar. Hundarna sover och katten mitt bland mina papper och jag själv känner att det är dags att krypa ner i korgen och lyssna på regnet som bara faller ner. I mitt huvud hör jag den gamla klassikern "the Raindrops Keep Fallin´ on my head" men sångarens namn föll bort, kan inte ens komma på i vilket sammanhang eller vilken film det var. Jag är nog trött och lite tom efter timmar av deklarationsbestyren, men innan jag stänger ner min dator måste jag googla och få svar, en liten lampa blinkar och jag ser en cykel.