miman.blogg.se

Finns det osynliga energifält som för samman människor med varandra så där helt utan anledning, åtminstone tror man det inte vid första anblicken. Men en halvtimme senare undrar man hur detta hände och varför. Kanske är det så att ingenting sker av en slump, utan allt det världsliga är sammanflätat i ett sorts parallellt universum som består av energier. Den gode Albert Einstein sa just detta, att varje partikel i universum samtidigt är energi, alltså finns det två i varandra närvarande universum. Spännande, detta skulle då kunna förklara begreppen intuition och synkronicitet som K.G Jung talade om, de där speciella sammanträffandena, de som skall ske i någons liv med  avsikt att föra livet in mot en ny och mera kreativ riktning. En öppning mot något man gått och väntat på men inte direkt kunnat identifiera. Visst känner vi alla igen dessa speciella sammanträffanden och det bästa med detta är att man plötsligt kan erfara hur en ny energi eller inspiration genomströmmar intellekt, kropp, själ och ande. (Det indianska livshjulet)

Besökte veterinär huset med min ena hund. Efter avslutad undersökning och behandling satte jag hunden i bilen och gick tillbaka för att betala. I väntrummet satt två äldre män och en större hund. Jag hejade och gick till kaffeautomaten. Satte mig ner bredvid dessa herrar för att dricka upp mitt heta kaffe. Hörde då det bekanta västerbottniska "jo" på en inandning genom munnen. Det är bara västerbottningar som låter så när de skall säga "ja". "Jag hör att ni kommer norr ifrån", sa jag. Som gammal västerbottning känner jag alltid en slags glädje när jag hör min barndoms dialekt. Och mycket riktigt, dessa herrar hade kört  till Sundsvall från Skellefteåtrakten för att söka specialist vård för hunden. Den ene mannen berättade att han jobbat i Kristineberg. Så var samtalet igång. Länge har jag velat besöka den gamla Bolidengruvan för att se den omtalade Kristusgestalten inne i berget (som jag skrivit om tidigare). Fick veta att gruvschaktet gjorts om till ett besöksrum och att det under vissa tider var öppet för allmänheten. Veterinären kallad på honom, jag satt kvar med mitt kaffe och samtalet fortsatte. Han hette Bengt var gammal lärare i svenska, teknik och slöjd, vi pratade om allt, om vår passion för det svenska hantverket, om Tessla-motorer och nya tekniker på energiområdet med  vatten som drivmedel. Jag berättade om boken "Livets Vatten" som handlade om den österrikiske skogsvaktaren Viktor Schubergers liv, han som gjorde tekniska uppfinningar om implosionsmotorn långt före sin tid, han som vid fullmåne såg stenar som.... flöt fyllde Bengt i. Jag blev verkligen häpen, här satt en skolad man och pratade om naturens märkliga energier, sådant man normalt inte törs säga till vem som helst, utan att bli sedd som lite galen. så tillägger han ...jag sysslar med en icke direkt vetenskaplig forskningsmetod". Jag blev verkligen nyfiken och ställde en motfråga, " Det låter verkligen intressant, men berätta". " Jag går med slagruta" Jag hoppade till och svarade "Jag med, jag har alltid min slagruta med mig i bilen", "Det har jag också" säger han. "Jag har också min pendel i fickan", " samma här, fast i handväskan," svarade jag. Här satt vi två främlingar och pratade om naturens mäktiga energier och sällsamheter, som om vi känt varandra hela livet. Jag var tvungen att bryta upp och tänka på min hund som satt ensam ute i bilen. Innan vi skildes åt bytte vi namn och han fick tips om vår fantastiska hemslöjdsaffär Stöde Form, som en av de få som finns kvar i Medelpad.