Ännu en gång, närmare 29 gången genomgår jag detta ingrepp i min kropp. Vanan har med tiden skapat en stor tillit för operatör och narkospersonalen. Det är inte olikt som när man stiger ombord på ett flygplan och överlåter allt ansvar till piloten och hans stab. Måste börja med en famn full av rosor till dagvårdens underbart snälla personal, till de skickliga urologläkarna och en professionell narkosstab.
Visst fanns där en liten oroskänsla i magen denna morgon, när jag förberedde mig för dagen enligt föreskrifterna. Lämna värde saker och smycken hemma, duscha och tvätta håret noggrant, rena kläder, inget nagellack, ingen mat eller dryck, dock en liten skvätt vatten till morgonmedicinen.
En speciell tanke dök upp när jag så sent som för en vecka sedan läst i lokalpressen att flera narkosköterskor sagt upp sig. I ställer satsar nu sjukhusledningen på kortare anställningar med stafettsystemet. Detta system bygger på en kortsiktig spartanke. Inom primärvården har det praktiserats i flera år, mest på grund av att det i glesbygd är svårt att rekrytera läkare till fasta tjänster. Resultatet har att denna anställningsform i många fall har dränerat vårdcentralernas ekonomi, trots att dessa läkare håller ett högt tempo. Stafettläkaren lockas med den höga lönen. Tiden med vårdtagaren minskas ner och den viktiga kontinuiteten i kontakten mellan vårdtagare och läkare försvinner. Under senare år har detta system tyvärr lett till många feldiagnoser med allvarliga konsekvenser. Läkare kommer och läkare försvinner, så lång från den urspungliga tanken att läkning inte bara är utskrivning av en kemisk preparat.
Det mest självklara i en läkningsprocess är tilliten, tryggheten i att bli förstådd och respekterad och inte minst känna omsorgen från vårdgivaren och vårdinstitutionen.. Men det är svårt för hälsocentralen lång från storstädera och det finns inte så många andra alternativ än stafettläkarsystemet idag.
Men jag är lyckligt lottad, i alla fall dessa dagar. Dagvårdenspersonal är densamma, vi känner igen varandra, det känns verkligen skönt att höra " Nu är det dags igen" . En ny lite blyg sjuksköterskeelev tog emot mig. Hon hittade genast ett bra kärl och satte mitt dropp. Jag blir överlycklig när jag möter dessa unga, som valt den viktiga vårdutbildningen. Minns själv i min ungdom då jag med stor lust påbörjade min sjukgymnastutbildning. Så mycket kunskap och insikter vårdyrkarna öppnar för.
Men varför får vi då problem med uppsägningar inom vårdyrkarna. Lönen och de tuffa arbetstiderna. I grunden handlar det om politik, om ekonomiska felprioriteringar. Och inte minst att vårdyrkarna allt jämt är ett kvinnligt yrke.
I systerlandet Norge ser det annorlunda ut och många sjukvårdutbildade svenskar flyttar västerut.
Den här långa dagen lider mot afton. Min kropp och själ mår bra efter den bästa omvårdnaden vid dagkirurgen Sundsvalls sjukhus