Människans väg.
Vi står inför ett paradigmskifte. Vägen öppnas mot en mer andlig värld och verklighet. Denna väg är vår enda chans att överleva som de människor vi blivit skapade till att vara. Skapad till Guds avbild, har vi människor fått den stora gåvan att älska, skapa och föra det heligaste vidare. Livet på jorden. Vi fick ett stort ansvar när vi blev krönta med skapelsens krona. Varför har vi då hamnat här, vilka krafter i oss har fört oss till randen för vår existens. Men som det är i våra liv, har, vi de flesta, den fula vanan att låta saker bero ända intill den sista minuten, som när vi skall göra det där examensprovet. Vi skjuter på det jobbiga ända fram till den sista natten för provet. När vi nu står här med världshändelserna alltifrån en hotande miljökollaps till en eskalerande världskonflikt har tiden kommit för uppvaknandet.
Är jag den som jag var tänkt att vara? Är jag mig själv trogen?. Kan jag vara stolt för mig själv och mitt handlande? Som med all förändring i stort som i smått måste vi alltid börja med oss själva. Det går inte länge att lägga skulden på andra, våra politiker, de som samvetslöst driver på utvecklingen i enbart vinstsyfte.
Om jag vill kunna skapa en ny och mera hoppfull framtid för allt liv på jorden. Hur gör jag? Många har genom tiden fört fram det viktigaste budskapet, det slitna och utnötta ordet, Kärlek. Vad är då kärlek, den verkliga kärleken?. Det finns säkert tusen olika sätt att beskriva den, och de flesta av oss har genom våra liv mött och känt den. För mig är kärleken det som får mig att älska mig själv, inte på ett egoistiskt sätt utan på ett sätt där jag ser hela mig, ser igenom min själs alla skrymslen, ser hela min undangömda potential. Allt det dunkla blir tydligt i ett försonande ljus. Och när jag står där och ser världen, kan jag börja se det sköna i allt och alla. Älska världen och din nästa såsom dig själv. Det kan tolkas som ett påbud, men inte bara så, utan även ses som en påminnelse om en strävan mot att nå fram till att respektera sig själv. Men man behöver inte hellre öka sin skuld om man inte förmår att älska sin nästa.
Om vi tänker tillbaka på våra energicentra, förstår i nu hur viktigt det blir att växa i sin självtillit och självrespekt. Friheten bär ingen rädsla. Rädslan är kanske vår största fiende mot att våga mötet, med oss själva och det främmande. Hjärtat chakra har färgen grönt, det är dörren uppåt mot högre och lättare energier, mot mera andliga och intuitiva förnimmelser, mot det kreativa och ytterst mot det Heliga och det Gudomliga. Vi erbjuds alla att vandra den vägen.