Ett år har gått

sedan jag tog mod till mig att släppa in världen till viss del i mitt privata liv, dels genom face Book och att starta upp denna blogg. Jag har alltid varit noga med att bibehålla min integritet, men efter övervägande har jag satt ramverket för hur mycket jag vill dela mina tankar och åsikter med dels bekanta och obekanta människor. Privata bilder har jag varit restriktiv med att publicera och framför allt vad gäller mina närmaste, någon enstaka bild har det dock blivit. Däremot bjuder jag på mina reflektioner om livet i nuet, den sköna omgivning som finns utanför mina fönster, den fantastiska naturen, som var dag skänker mig en stor lycka och ett märkbart energitillskott. Jag håller på att skapa mitt paradis på jorden. Min steniga skogstomt får allt mer utseendet av en välordnad trädgård omgiven av den vilda naturen. Jag befinner mig mitt i de fyra elementen, Jord, Eld, Vatten och Luft. Närmare det ursprungliga och paradisiska kan jag inte komma. Jag lever priviligierat och ett välsignat liv. Kan ibland känna ett sting av skuldkänsla när jag ser hur svårt andra människor lever och tänker hur lyckligt lottad jag är just i denna stund på jorden. Som alla nog förstår har jag inte enbart stått där med öppna armar och låtit skatten falla över mig. Vägen har varit stenig och brant. Tistlar och törnen har rivit mina fötter och ben såriga, den tyngsta bördan fick jag ta emot när sorgens mantel obönhörligt lades över mina axlar. På obegripligt sätt tar man sig fram, först krypande när hjärtat inte längre vill. Men mödosamt reser man sig och växer med sin svåra uppgift. Jag genomgår en transformation på alla plan. Mycket som räknades som viktigt förr, har förlorat sitt värde. Det värdefulla har begränsats till allra viktigaste, familjen. Ställts på sin spets börjar man utrensningen och bortsorteringen. Allt och alla som egentigen inte tillhör det riktigt sanna och ärliga, det som stjäl min energi, hamnar i grovsoporna. Tiden är alltid begränsad, varje timme, varje dag. Desto viktigare att inte låta bitterhet eller vrede gå ner med min sol. Min bästa tid är nu, en blandning av möten med mina närmaste anhöriga och sanna vänner och den vilsamma ensamheten, så mitt arbete med jorden, buskarna, träden och blommorna och min ändlösa kommunikation med naturens väsen. Denna min tid just nu är en skolning i befrielse av alla mina rädslor. Jag vinner ny mark för var dag.

Kommentera här:

besöksräknare
besöksräknare