Goda förvaltare
Är vi det? Tar vi hand om vår jord som vi blev ålagda att göra....Gud sade: "Jorden skall frambringa olika arter av levande varelser....." I svindlande fart försvinner dagligen arter av djur och växter, det som var tänkt att finnas på vår blå planet, för människan, det som var oss givet att råda över, men inte att utrota. Besökte idag det lilla kapellet i Vigge. Det var nu ett helt år sedan sist. Då, förra sommaren utspelades ett drama mitt under predikan, då en äldre dam föll ihop, samtidigt som jorden skakade så att porslinet i kafferummet skramlade. Texten var den samma, tagen ur första Mosebokens skapelseberättelse och samtidigt hade då som idag denna dag vigts åt missionen. Idag var Moder Jord lugn och stilla, inte den minsta lilla skälvning kunde kännas. Gudstjänsten började med nationalhymnen " Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill..."med efterföljande sång, dans och musik. Så med moderna teknik på wide-screen, gjordes ett tvärkast med en direkt information via Googles om det pågående missionära arbetet ute på fältet. Känner mig så splittrad. Vad är viktigast? Jordens överlevnad eller biståndet till tredje världen. Allt är naturligtvis lika viktigt sett ur olika perspektiv. Varför känner jag mig då splittrad. Orsaken är helt beroende av min livssituation och min nuvarande livsuppgift, som kanske inte väger så tungt i andras ögon när de allra fattigaste och svårt utsatta så självklart presenteras. Kan man jämföra lidande? Nej det går inte, men jag märker att det tysta lidande som finns alldeles nära inpå, inte ses med samma allvar som lidandet som vi dagligen presenteras för, i ord och bild. Är det lättare att befinna sig hundratals mil ifrån den som lider än, att vara nära och dagligen se och känna någons annans lidande. Ja så tror jag att det är. Jag skänker av mitt överflöd till tredje världen och det tar i tid någon minut i anspråk. Men det av andra inte sedda pågår ständigt. Att överhuvudtaget göra en jämförelse kan uppfattas som cyniskt eller omoraliskt. Men denna grupp av människor är bortglömda av vårt samhälle men finns och lever alldeles nära. Ni kanske till och med stöter ihop med varandra på gatan eller i affären utan att känslor väcks till att vilja hjälpa. Ingen för deras talan. Själva lever de skygga i tystnad, isolering, socialt och ekonomiskt på botten, stigmatiserade av en intolerant människosyn som alltjämt genomsyrar vårt samhälle, Det är nu min livsuppgift att bistå en enda människa med hopp om liv och en framtid. I tystnad delar jag detta uppdrag med många andra.