För snart ett år
skrev jag mitt första inlägg på min blogg. En blandad kompott har det blivit av världsligt aktuella ting och om min mera andligt-själsliga syn på livet. En berg och dalbana, kan tyckas, där tankar vid dagens slut färgats av händelser och nyheter och även av personliga minnen som trängt sig på. Vad är då det viktigaste brukar jag tänka, världen eller Gud?. Allt är sammanvävt där trådarna bildligt sett kommer både uppifrån och nerifrån, kan det vara annorlunda? Det som kanske skiljer oss åt, är att somliga tror att det bara finns den ena dimensionen, den värld som vi är förtrogna med, som vi vaknar till var morgon, där våra fem sinnen arbetar och får oss att fatta oändliga beslut. Och så efter många vakna timmar avslutar vi dagen med rutinmässig ansiktstvätt och tandborstning, kryper trötta ner i sköna sängen. Så sjunker vi behagligt ner i ett mera sublimt tillstånd, sömnen och drömmen, vi når en värld som gränsar och stundtals för oss bortom tid och rum. En färd in i ett okänt kosmos där den djupa sömnen, med sin alfarytm, för oss nära det transcendenta. Där befinner vi oss i någon timme eller två, för att sedan åter glida uppåt mot drömmens sfär. Nu skall allt sorteras upp och placeras in i sina mappar och filer. Att drömmar enbart skulle var en sorteringscentral för att städa undan betydelselöst dags-skräp , tror jag inte på. Drömmen fyller en mycket stor funktion. Om vi hindras från att drömma kommer vår hjärna eller medvetande att finna andra sätt att bearbeta dagens information. All information är viktig. Drömmen är associativ och är besläktad med sagan och myten, som ligger djup förankrad i vårt undermedvetna, som är gemensamt för alla människor, ett kollektivt medvetande. Dessa teorier har CG Jung utvecklat och är för mig självklar. Varje vaken tanke eller reflektion har en förbindelse med själens inre, där det finns gamla förbindelser, vägar som leder mot stundtals öppnad insikt. Drömmen öppnar våra dörrar mot känslornas ibland dolda värld. Alla levande har känslor, till och med våra växter. Vi är känslor, tänk om vi förstod det, och tog ansvar för det i alla våra relationer. Vi är alla lika.
Jag brukar tänka att mardrömmen är tros sitt obehag, ändock den som kan lära oss om oss själva.
Själen som står anden närmast är för mig Guds avbild i mig. Själen vill kärlek i grunden, men på livsvandringen kan mycket hända, som blir hinder för kärlek och Gud.
Tack för denna dagen.