Trädkramar
Känner flera som kramar träd, tallen känns för mig mest naturlig att slingra mina armar runt, ett ståtligt, starkt och intelligent träd, jo faktiskt det är precis så. Hade en tall nära mitt gamla hus, en hög och trygg väktare som motade bort allehanda oknytt och tveklöst skulle ha ge sitt liv om blixten varit i närheten. Jag saknar verkligen min gamla tall. Vid mitt nya hus står ett par raka och mycket höga tallar med yviga grenverk i topparna. Betraktar dom varje dag, men har ännu inte kunna känna in vilket som skulle bli mitt nya kramträd. Trädkramare har under de senaste årtiondena först förknippats med vissa miljöaktivister och då främst i norra Sverige och Norge. Men trädkramning har också en annan betydelse som jag nu vill berätta om. Sveriges Radio P1, hade under 90-talet flera dokumentärerskildringar som beskrev människans möte med en annorlunda natur, som vi i modern tid förlorat kontakten med. Att söka sitt vatten med slagruta, under vilken månfas det var bästa tid för fröplantering, på vilket sätt odlingsraderna skulle placeras i förhållande till vädersträcken, all denna kunskap om jorden och naturen har sakta fallit i glömska. Mannen berättade om sin svåra sjukdom, en astma som han drabbades av redan i 20-årsåldern. I över 30 år hade han medicinerat med cortisonpreparat som började ge allvarliga biverkningar, hans lungkapacitet hade minskat till 30 %. Han började söka alternativa behandlingsalternativ, övergick till vegetarisk kost som delvis förbättrade hans tillstånd, men hans dåliga andningsförmåga var ett stort hinder för att kunna utföra något som krävde ansträngning. Det blev akupunktur, chi gong och yoga med lite förbättring. Fick så kännedom om en speciell kurs uppe i Älvdalen ( lustigt namn eller också...) som han anmälde sig till. Han var den ende mannen i gruppen på 12-15 personer. En riktig renlevnads kurs med hälsosam mat, meditation och yoga. Den tredje dagen fick alla deltagarna uppgiften att söka upp sitt träd och "krama" det. Han tyckte då att det var en alldeles för flummig uppgift, men han gjorde det, såg ut ett träd på en äng i närheten. Det var en fantastisk molnfri, solig och varm eftermiddag. Hans val föll på en hundraårig gammal ek., som han närmade sig. Säger under intervjun att det kändes högst oseriöst att bara så där krama om ett träd. Han gjorde det, fattade runt det gamla trädets skrovliga stam, upprepade det två gånger. Vid den tredje kramningen inträffade något som chockade honom. Som han står med sina armarna runt den gamla eken tittar han uppåt mot trädets krona. Helt utan förvarning ser han hur en blålysande "blixt" som han tror det är, på en sekund slå ner i trädet, en blixt från en klarblå och molnfri himmel träffade den gamla eken. Hans första tanke var att han skulle omkomma av nedslaget. Nästa chockerande upplevelse inträffar när han skall släppa sitt grepp om stammen och upptäcker att han "sitter fast" med armarna mot eken. Han försöker att rycka sig loss utan att lyckas. Efter en halv minut ger trädet efter så plötsligt att han faller baklänges. Vid middagen berättar han för sin kursledare om händelsen, som inte ser hans upplevelse som onaturlig på något sätt, hon säger att han skall göra om kramningen dagen efter. Så upprepar han gårdagens lektion vid samma träd och hans upplevelse upprepas. Fortsättningen efter denna vecka blev en fullständig helande process. På lungkliniken gjordes en ny spirometri med ett för honom och hans läkare fullständigt ofattbart resultat. Andningsförmågan var nästan full återställd. till 100 % Han kunde nu börja att bygga upp sin kondition och göra sin mest efterlängtade resa till Kina. Utbildade sig därefter inom alternativ behandling. Vid rätt tid punkt kan naturens helande kraft utföra det mirakulösa. Även om nu inte ett under av detta slag drabbar oss, så vet jag att en gammal tall kan lyssna och ge tröst.. PS Det är säkerligen ingen tillfällighet att platsen fått namnet Älvdalen.