Gudaväsen
Gjorde mig verkligen för, i nån timme med mitt utlovade kulturinlägg. Men allt bara försvann så där plötsligt bort i cyberrymden. Att försöka rekonstruera min tankar och formuleringar från gårdagens natt vill sig inte.
Det som finns kvar av gårdagens inspiration är en färg och form-lek , på mitt paint program.
Fick av någon anledning bara en lust att göra min egen snabba tolkning av Michelangelos Adams skapelse.
Detta hans mästerverk, en takmålning från år 1512 kan vi beskåda, med bakåtböjd nacke, i Sixtinska kapellet, Rom. Min egen tolkning är att Adams hand till väster är lika mycket Evas, alltså människan.
Vad vill nu detta subtila vidrörande av människan gestalta?
Min tolkning, med utgång från de bibliska texterna, blir att någon gång i människans utveckling från de mer primitiva förfäderna, väcktes lusten att skapa och då inte enbart tillverka redskap som underlättade införskaffandet av mat, utan någon började rista ett mönster i verktyget, nån annan formade bilder ur vardagens händelser på grottans vägg och på släta hällar berättades med enkla vackra bilder hur jakten varit, vilka stjärnor som lyste på natten.
"Låt oss göra människorna lika oss": läser vi i Genesis, skapelseberättelsen.
Förmågan och lusten att skapa gör oss Gudalik, men med det följer också ansvaret, att inte skapa kaos utan alltid se vägen som leder mot fred, balans och harmoni i hela skapelsen.
Det ansvaret fick vi som Gudaväsen
